Sajtkarta

Förklaring och definition av allt som rör bredband

 
 

Vad är bredband?


Bredband är inte någon speciell teknik i sig, utan anger i stället en uppkoppling till internet med viss (hög) hastighet, och används vardagligt för att beteckna en "snabb", fast uppkoppling till internet. Dvs du är alltid uppkopplad till en fast månadskostnad (s.k. "flat rate") oavett hur länge du surfar. Med detta faller ett antal alternativ bort som bredband (t.ex. Swepet Satellit).
Man skulle också kunna lägga till att det ska vara en fast månadskostnad oavsett hur mycket du laddar ner eller upp, men då faller ännu ett antal alternativ bort för denna kategori.

Bredband är ett samlingsnamn för olika tekniker att med hög hastighet överföra data.
Bredband kan vara såväl xDSL-lösningar (överföring via telenätet) som LAN (t.ex. via optisk fiber eller Ethernet-kabel), radiolänk via luften (s.k. "trådlös radio"), kabel-TV, internetuppkoppling via elnätet, satellit och mobilnät.

Att ingen vill riktigt ta steget ut och definiera bredband med en minsta bandbredd beror på att man är rädd för att den tekniska utvecklingen skulle bli lidande av en dylik definition. Jag tror tvärtom! Min personliga åsikt är att allt under 4 Mbit/s inte bör räknas som bredband. Med 4 Mbit/s kan TV-signaler skickas via bredbandet. Digital-TV tar 5 Mbit/s per kanal och HDTV tar minst 15 Mbit/s.
En annan dålig ursäkt för att inte definiera bredband är att en definition snabbt skulle bli gammal med dagens snabba utveckling. Men så snabb är inte utvecklingen, och det kan knappast vara omöjligt att ha en flexibel definition (det skulle inte vara första gången) som kan uppdateras allteftersom utvecklingen går framåt (t.ex. vart 5:e eller vart 10:e år).

Ett problem med att definiera bredband är vad man ska mäta hastigheten mot. Ska man mäta mot en server i samma nät? Ska man mäta mot en server i samma kommun eller landsdel? Ska man kräva att få en viss hastighet mot alla servrar överallt.... i full duplex? Etc.

Om bredband är dåligt definierad så är termen "smalband" (narrow band) ännu mer odefinierad. Jag ska inte ens försöka ge mig in på att definiera smalband, men kan bara kort nämna att det är en term som frekvent används av de som är lite missnöjda med bandbredden i dagens olika tekniker (ofta för tjänster över telefonnätet, inklusive ADSL).

Statistik

1990

1990 fanns det inget mätbart antal Internetanslutningar. 10 år senare beräknar man att det finns 2,6 miljoner persondatorer och 1,9 miljoner Internetanslutningar i svenska hushåll.

1998

Statskontorets och SCBs undersökning visade i maj 1998 att 51 procent av alla vuxna svenskar, motsvarande drygt 2,6 miljoner personer, hade anslutning till Internet i hemmet eller på jobbet. Drygt 36 procent av alla vuxna svenskar, dvs 1,8 miljoner personer, hämtade dokument, sökte i databaser och följde intressanta frågor på nätet minst en gång i veckan. Av de Internetanslutna använde 76 procent av männen respektive 57 procent av kvinnorna e-post i bostaden. 79 resp 58 procent följde en fråga via Internet. 63 resp 41 procent hämtade dokument. 21 resp 11 procent kontaktade en offentlig institution. 63 resp 42 procent använde databaser eller infotjänster. 31 resp 17 procent använde banktjänster. 34 resp 21 procent beställde varor och tjänster. 15 resp 12 procent spelade spel.

Mediebarometern undersökte under samma år (1998) vad svenskarna gjorde hemma på Internet. 56 procent sökte fakta/information, 49 procent använde elektronisk post, 11 procent tog del av nyheter, använde nyhetstjänst, 11 procent uträttade ärenden. 10 procent läste någon tidning eller tidskrift och 8 procent deltog i diskussions- eller chatgrupp.

1999

31 procent av befolkningen hade tillgång till Internet i hemmet i början av 1999 enligt Mediebarometern. Åldersgruppen mellan 15 och 24 år använde Internet flitigast med en övervikt för pojkar. Den totala tiden för Internetanvändning utslagen på hela befolkningen var tio minuter en vanlig dag i början av 1999. Bland Internetanvändare är den genomsnittliga tiden knappt 50 minuter per dag.

I slutet av augusti 1999 surfade 3 179 000 svenskar på Internet enligt Sifo. Under oktober hade antalet ökat till 3,5 miljoner. Det betyder att antalet webbanvändare hade ökat med 843.000 sedan samma period förra året, enligt mätningar av Sifo Interactive Media.

Enligt en artikel i Computer Sweden i början av 2000 surfade över hälften av alla svenskar mellan 12 och 79 år - eller 3 666 000 personer - på webben under december 1999. Antalet webbanvändare hade ökat med 24 procent jämfört med motsvarande period 1998, enligt Sifo Interactive Media. Kvinnorna stod för den största ökningen. Den enda grupp som inte ökat rejält är män mellan 12 och 24 år, en grupp som alltid varit flitiga surfare.

2000 - 2001

Ingen statistik (som jag känner till).

2002

Antalet hushåll med bredbandsuppkoppling till Internet uppgick i mars 2002 till mellan 510.000 och 540.000, enligt Post- och telestyrelsen, PTS. Det innebär 12 procent av hushållen, och gör Sverige till det tredje bästa landet inom OECD-området på bredband.

PTS konstaterade att utbyggnaden av fibernät fortsätter och att mängden fibernät ökade med 15 procent från maj 2001 till mars 2002. Det fanns i mars 2002 98.0000 kilometer fiber nedgrävt i Sverige. Nationella stamnät finns i samtliga kommuner, medan det i drygt 90 procent av kommunerna fanns områdesnät i åtminstone någon del av kommunen.

I slutet av 2002 uppgav 20 % av svenska folket att de hade bredband i hemmet (enligt medieanalysföretaget Mediavision som följer utvecklingen på den svenska bredbandsmarknaden genom löpande telefonintervjuer med 10 000 intervjupersoner i åldrarna 15-74 år).

2003

I början av år 2003 hade 20 % av svenskarna bredband hemma. Med bredband avses här adsl, kabelmodem eller annan höghastighetsuppkoppling. Drygt 25 % av svenskarna (i åldern 15-74 år) hade i slutet av år 2003 bredband hemma. Man räknade då med att upp till 40 % skulle kunna ha skaffat sig bredband till slutet av 2004.

Enligt World Internet Institute var mer än 400 000 svenskar uppkopplade till internet via teleoperatörernas ADSL-tjänster. Ytterligare cirka 100 000 användare hade andra bredbandsuppkopplingar. Majoriteten av internetanvändarna hade fortfarande en telefonuppkoppling.

Under maj 2003 intervjuade Sifo, på uppdrag av Telia, 3 000 svenskar från 15 år och uppåt. Resultatet blev följande:
- En av tre surfande svenskar har bredband hemma.
- Tre av fyra svenskar har tillgång till dator i sin bostad.
- Sju av tio av dessa har tillgång till Internet.
- 59 procent av de som surfar gör det via modem.
- 82 procent använder ett antivirusprogram för att skydda datorn, men bara 42 procent har brandvägg.
De tillfrågade nyttjade internet främst för att söka efter information (91 procent), skicka eller ta emot e-post (82 procent), sköta bankärenden (57 procent) och boka resor och biljetter (47 procent).

I slutet av år 2003 uppgav 40 procent av bredbandskunderna att de använde någon form av fildelningsprogram. I åldersgruppen 15 till 25 år var andelen 70 procent.

Enligt PTS hade 868 000 hushåll (mindre än 20 % av alla hushåll) en fast uppkoppling till internet (bredbandsanslutning) i slutet av 2003 (december). Detta är en ökning med cirka 30 procent jämfört med 2002.

Antalet svenskar som ej hade tillgång till Internet överhuvudtaget minskade från 38,4 % under 2000 till 23,3 % under 2003.

2004

Enligt PTS (april 2004) hade i början av 2004 17 % av de svenska hushållen bredbandsuppkoppling, om ADSL räknas in.

Över 50 % av tillfrågade bredbandsinnehavare i åldrarna 15-74 år ville ha en snabbare uppkoppling än vad de hade. I åldern 15-25 var det hela 70 % som ville ha snabbare bredband (sommaren 2004).

2004: Över 6,1 miljoner svenskar påstås vara uppkopplade mot internet (945 miljoner i hela världen, vilket kan jämföras med år 1996 då 45 miljoner var uppkopplade mot Internet i 150 länder av världen). Detta kan i sin tur jämföras med att man år 2000 beräknade att man i Sverige fem år senare (2005) skulle ha 2,7 miljoner hushåll som var uppkopplade mot Internet. I USA har bara sju procent av hushållen bredband, mot 27 procent i Sydkorea, som har världens bästa bredbandstäckning.

Av de 140 000 nya abonnenterna på marknaden under första halvåret 2004 hade runt en tredjedel valt en överföringshastighet på åtta megabyte eller mer, cirka tio procent valde två megabyte eller mer och resten runt 0,5 megabyte, enligt Peder Ramel på Bredbandsbolaget. Runt en halv miljon av de 600 000 hushåll som har bredband via ADSL har 0,5 megabyte överföringshastighet. Här sker en rätt stor migration till snabbare bredband.

Nära en tredjedel, eller 1,4 miljoner, av de svenska hushållen hade i augusti 2004 möjlighet att ansluta till någon form av bredbandsnät. 95 procent, av tätorterna har förbindelser till ortssammanbindande nät och 65 procent av tätorterna hade i januari 2004 minst ett områdesnät som ger invånarna tillgång till bredband, en ökning med cirka 25 procent jämfört med januari 2003. Två av tre hushåll har alltså inte ens den tekniska möjligheten att skaffa bredband. Värst är läget i glesbygd och tätorter med färre än 6.000 invånare (vilka ej har tillgång till bredband).
Det visar Post- och telestyrelsens, PTS, rapport "Bredband i Sverige 2004". Rapporten bygger på enkätsvar från landets samtliga kommuner och 206 bolag som tillhandahåller nätkapacitet eller bredbandsabonnemang.

Enligt DN (september 2004) uppskattas det att runt 600 000 får bredband via telefonjacket, alltså xDSL. Knappt 200 000 har bredband via fiber och cirka 200 000 via kabel-tv.

Enligt en undersökning som gjorts av Mediavision gäller följande under sista kvartalet 2004.
- Drygt 65 procent av hushållen (dvs 2 av 3) har tillgång till internet.

- Mer än 50 procent har bredbandsuppkoppling i storstäderna.
- Mindre än 40 procent kopplar upp sig via telefonmodem i storstäderna före slutet av 2004
  (om utvecklingen fortsätter i samma takt).

- 1 procent har ISDN-uppkoppling.
- 49 procent (2 miljoner abonennter) är uppkopplade via telefonmodem.
- 45 procent har sin internetanslutning via någon form av bredbandsuppkoppling
  (Mediavison spådde i april 2004 att denna nivå skulle uppnås först i april 2005).

- I storstäderna är Bredbandsbolaget störst leverantör med en marknadsandel på 32 procent
  (23 % i hela landet, augusti 2004).
- Näst största leverantören i storstäderna är Telia med 27,5 procent
  (33 % av marknaden i hela landet, augusti 2004).

- 400 000 bredbandskunder har i slutet av 2004 sin anslutning via telefonsladden (ADSL, etc.).

- 300 000 personer skaffade bredband under det första kvartalet 2004 (dvs 100.000/mån).
- Tillväxten för bredband i hemmet planade ut det tredje kvartalet 2004 (ökning med endast 0,5%).

- Cirka 85 % av svenska folket kan få bredband hemma...
- bara 25 % utnyttjar möjligheten, enligt Glocalnet (överensstämmer ej med ovanstående siffror).
- Telia hävdar att de i slutet av 2004 kan leverera bredband till 90 % av Sveriges hushåll.

Enligt en undersökning (av "KK-stiftelsen") i slutet av år 2004 hade 89 procent av Sveriges elever tillgång till Internet hemma. Av dessa så laddar 69 procent ner musik (78 procent av pojkarna och 59 procent av flickorna). Även 16 procent av lärarna som använder Internet hemma var intresserade av att ladda ner musik.

Enligt undersökningen Svenskt Kvalitetsindex (nov. 2004) har närmare 8 av 10 svenskar tillgång till Internet. Huvuddelen av privatkunderna kopplar fortfarande upp sig via modem. Andelen som använder bredband har dock ökat starkt sedan förra året och ligger nu över 40 procent av Internetanvändarna.

I slutet av 2004 sägs det att en halv miljon hushåll har en bredbandsuppkoppling på 0,5 Mbit/s.

2005

Här kommer jag att fylla på med statistik.

2006

I en rapport (2004) från Landstingsförbundet - Svenska Kommunförbundet antar man att 90 procent av invånarna i orter med färre än 3.000 invånare kommer att ha tillgång till bredband år 2006.

Mindre än en gång om dagen !

OBS! Enligt en undersökning av SCB (år 2004, men ej säker) använder 65 % av Sveriges befolkning sig av Internet mindre än en gång om dagen (precis som vad generellt gäller för statistik kan denna siffra vara mycket missvisande, det är inte antalet gånger man använder sig av Internet som är intressant utan hur lång tid per dag i snitt).

Frågan är hur dessa kan motiveras att betala de runt 300 kr/månaden som bredband kostar i löpande utgifter (utöver vad dator, programvaror och perifieriutrustning kostar i inköp, underhåll och uppgraderingar)? Jag tror att en mycket kraftig prissänkning av bredbandskostnaden är enda möjligheten för att få volym på bredbandsanvändningen.
Bredbandsmätare
Vilken typ av bredband har du hemma?

100 Mbit/s eller mer
10 Mbit/s i båda riktningar (äkta bredband)
VDSL eller xDSL på över 8 Mbit/s
ADSL 8 Mbit/s
ADSL 4 - 7 Mbit/s
ADSL 1 - 3 Mbit/s
ADSL under 1 Mbit/s
Kabel minst 8 Mbit/s
Kabel 4 - 7 Mbit/s
Kabel 1 - 3 Mbit/s
Kabel under 1 Mbit/s
Radio/trådlöst minst 8 Mbit/s
Radio/trådlöst 4 - 7 Mbit/s
Radio/trådlöst 1 - 3 Mbit/s
Radio/trådlöst under 1 Mbit/s
ISDN
Satellit
Telefonmodem (ej xDSL)
Ej uppkopplad hemma
Vet ej

Ange i enkäten ovan vilken typ av bredband du har och klicka på "Rösta"!
Passa på att svara innan enkäten byts ut till en ny fråga!

Statistik

Rudolf Hej!

Bredband via TELENÄTET

Vad är ADSL, VDSL, etc?

DSL (eller xDSL) är en akronym för "Digital Subscriber Line" (digital abonnentanslutning), och inbegriber ADSL, ADSL2, ADSL2+, VDSL samt övriga DSL-tekniker (t.ex. HDSL, SDSL, IDSL, och även ISDN).

xDSL är en samlingsbeteckning för olika tekniska lösningar där informationen färdas via kopparnät. Dvs man utnyttjar telefonnätets befintliga kopparledningar för att "brygga" förbindelsen till internet.

För att kunna koppla upp dig med DSL-teknik krävs att du har ett xDSL-modem (dvs ADSL-modem, VDSL-modem, etc).

Via kopparledningen går datatrafiken från ditt telejack ut till telestationen som sedan kopplar dig vidare ut på internet via bredbandsleverantörens utrustning.
Denna utrustning i telestationen kallas för DSLAM ("Digital Subscriber Line Access Multiplexer"), vars funktion är att "smälta ihop" flera xDSL-förbindelser till en enda som leder vidare till närmaste anslutningspunkt ut mot internet. Din datatrafik går alltså inga längre sträckor via telenätets kopparledningar. Bredbandet byggs genom att koppla upp dig minsta möjliga sträcka via telenätets ledningar.

Bara 20 % av Sveriges hushåll (ca. 4 miljoner hushåll) har bredband idag, men det sägs att 95 % av Sveriges befolkning har de tekniska möjligheterna att få DSL via telenätet. Av naturliga skäl har utbyggnaden av bredband på landsbygden inte skett i samma takt. Här är bl.a. frågan hur mycket de som bor i städerna är beredda att betala (i from av skatter) för att resten av Sverige ska kunna koppla upp sig.
Sedan är problemet att telestationerna inte byggs ut (installeras med DSLAM-utrustning) i tillräckligt snabb takt. Finns det ingen ADSL-utrustning i din lokala telestation kan du heller inte få ADSL.
Varje leverantör har sin DSLAM-utrustning. Det innebär att om en leverantör säger att du inte kan få DSL från dem så kan det finnas någon annan leverantör som har plats över för dig.
Det finns tyvärr inget sätt idag där du kan få reda på vilka leverantörer som har ledig plats för dig i din telestation. Man kan bara hoppas att någon förstår en vacker dag att denna information behöver göras tillgänglig för kunderna.

Med DSL-teknikerna kan du prata i telefon (och faxa) samtidigt som du surfar. Detta eftersom telefonsamtal använder sig av ett frekvensomfång upp till 4 kHz, medan DSL använder frekvensomfånget mellan 25 kHz och 1,1 MHz.

Här följer en bild som övergripande visar strukturen på hur DSL-tekniken är uppbyggd. Uppkoppling via ADSL

Vad är ADSL ?

ADSL står för "Asymetric Digital Subscriber Line", dvs det är en asymmetrisk uppkoppling mot internet. Att det är en asymmetrisk förbindelse innebär att prestandan (kapaciteten) inte är lika hög i bägge riktningarna. För ADSL är det t.ex. max 8 Mbit/s nedströms (hem) och max 1 Mbit/s uppströms (ut). Tidigare var det maximala avståndet mellan dig och telestationen 3 km, men idag fungerar ADSL på en sträcka upp till 8 km (men då med reducerad hastighet). ADSL använder det vanliga telefoninätet för dataöverföring med hög hastighet till dig som abonnent. Du är ansluten hela tiden och kan ringa som vanligt samtidigt.

ADSL är den idag snabbast växande tekniken för bredbandsanslutning. ADSL är också en väl standardiserad och beprövad teknik med uppskattningsvis drygt 60 miljoner ADSL-förbindelser världen runt.

Vad är ADSL2+ ?

ADSL2+ (kallas ibl. ADSL+) är en utökning av ADSL-standarden (och är fastställd ganska nyligen). Med ADSL2+ får du en hastighet på 24 Mbit/s nedströms och 1 Mbit/s uppströms. Detta har dock förändrats en aning. Adamo och Universal Telecom levererar ADSL2+ med 28 Mbit/s nedströms. Dock fortfarande med den låga hastigheten av 1 Mbit/s uppströms.
Tekniken medger idag upp till 3 Mbit/s uppströms (dvs den teoretiska maxkapaciteten, i verkligheten blir det nog maximalt 1,5-2 Mbit/s under "perfekta" förhållanden).
För att få "upp till" 3 Mbit/s uppströms krävs en manuell linjeutredning för varje kund från Telia (som ofta inte är "ekonomiskt lönsam" för internetleverantören). Man kan då fråga sig varför Telia kräver denna utredning? Varför kan det inte fungera likadant med hastigheten uppströms som med hastigheten nedströms? Dvs leverantörern levererar 3 Mbit/s uppströms, och får man detta så är det bra, annars får man i alla fall 1 mbit/s (dvs samma förfaringsmetod som med hastigheten nedströms).

För att få 28 Mbit/s med ADSL2+ måste ditt telejack vara mindre än 1.000 meter från telestationen. Max avstånd för ADSL2+ är 3.500 meter, men på det avståndet får du bara 10 Mbit/s.

Tänk på att du behöver ett speciellt ADSL2+ modem (ett ADSL-modem duger inte).

Föregångaren till ADSL2+ var ADSL2, men jag nämner inget om denna teknik eftersom den är passé i och med tillkomsten av ADSL2+ standarden.

Vad är VDSL ?

VDSL (efterföljaren till ADSL) står för "Very-high-speed Digital Subscriber Line". Det är en utökning av ADSL-protokollet för att klara hastigheter på upp till 52 Mbit/s (under vissa omständigheter ännu mer idag) nedströms och 6,4 Mbit/s uppströms på vanliga telefonledningar av koppar, om avståndet ej överstiger 825 meter. VDSL är asymmetrisk (osymmetrisk) men kan konfigureras att fungera symmetriskt där man kan få över 10 Mbit/s i varje riktning på en sträcka upp till 1 500 meter.

VDSL kan levereras med två olika metoder; FS (Full Speed) och ER (Extended Range). Metoden med full hastighet stödjer en total överföringshastighet (uppströms plus nedströms) på 60 Mbit/s, och används på förbindelse upp till 2 100 meter (med 0,5 mm koppartråd). Den utökade metoden (ER) används vid lägre överföringshastigheter (hälften av bandbredden jämfört med metoden för full hastighet). Därigenom kan man uppnå en överföringshastighet på upp till 30 Mbit/s på sträckor kortare än 3 700 meter.

Nedströms
(Mbit/s)
Uppströms
(Mbit/s)
Avstånd
(m)
Metod
52 6,4 825 FS
26 3,2 1250 FS
13 2 1750 FS
6 2 2400 ER
26 26 925 FS
13 13 1300 FS
6 6 1850 FS
4 4 2400 ER
2 2 3050 ER
Tabell 1. Exempel på hastighet som kan uppnås med VDSL i förhållande till avståndet.


Bahnhof Internet (som köpts av KN Telecom) är först ut i Sverige (november 2004 för Lund, Uppsala och Stockholm, följt av Sveriges 15 största städer under nästkommande halvår) med att leverera 100 Mbit/s nedströms via VDSL. Hastigheten uppströms blir bara 1-2 Mbit/s (osäker uppgift just nu!).
En varning för Bahnhofs webbsajt. Förutom den absolut värsta av dem alla - Spray - så är Bahnhof den enda internetleverantör jag sett som har tidskrävande popup-reklam på sin webbsajt (ganska irriterande när allt står stilla pga denna reklam).

Idag är det svårt att hitta någon som både säljer och verkligen levererar VDSL. Den enda jag personligen känner till som säljer eller har sålt VDSL är Bredbandsbolaget (som började sälja VDSL under 2003). Men eftersom BBB inte har någon information om detta längre på sin webbsajt verkar det inte längre finnas någon kvar i Sverige som säljer VDSL. Varför? Tja, säg det. Jag vet inte.

Man kan också fråga sig vad man ska med så hög download hastighet som 28 Mbit/s. Förutom för att toktanka filer, men då ska man tänka på att om du vill ladda ner en specifik fil med 28 Mbit/s så måste det ju också finnas någon som kan ge dig 28 Mbit/s (och det lär du inte hitta i första taget). Det finns väldigt lite förslag på vad man kan ha för nytta av 28 Mbit/s. Kanske för "multicast video". Detta är dock inget som ännu är särskilt frekvent förekommande.

Vad är skillnaden mellan ADSL och VDSL?

När det gäller teknikerna ADSL och VDSL så är den största skillnaden för slutkunden att VDSL är
snabbare än ADSL, men också dyrare. Det största problemet med VDSL är att det endast fungerar på
kortare sträckor mellan ditt telejack och telestationen med utrustningen. Med VDSL dämpas signalen tidigare, och därför fungerar VDSL bäst upp till 1.200 meter mellan telejack och telestationen.

VDSL-metoden fungerar nästan likadant som ADSL för anslutningen till internet. VDSL erbjuder visserligen mycket högre hastigheter än ADSL i bägge riktningarna men hastigheterna begränsas kraftigare beroende på avstånd mellan abonent och telestation, samt kvaliteten på kopparkabeln.

Vad är UDSL?

UDSL ("Uni-DSL") är en annan variant med vilken man kan uppnå hastigheter på 200 Mbit/s via telejacket. Via en symmetrisk anslutning kan man då få 100 Mbit/s i bägge riktningarna. Om man använder sig av en asymmetrisk anslutning kan hastigheten uppnå 150 Mbit/s nedströms och 50 Mbit/s uppströms. UDSL är bakåtkompatibel med ADSL och VDSL. Tack vare detta kan operatörerna erbjuda ADSL och VDSL med samma nätverksutrustning, i stället för att leverantören måste köpa in separat utrustning för ADSL och VDSL. Nackdelen är att UDSL, precis som VDSL, bara fungerar på mycket korta avstånd. Tekniken beräknas införas på marknaden under 2006.

Läs mer om UDSL.

Vilken utrustning behövs för xDSL-uppkoppling?

För att kunna utnyttja xDSL-tjänsten krävs dels att du har ett xDSL-modem (kallas ibl för nätterminal) som kostar cirka 500 - 1 000 kr, och dels att den lokala telefonstationen är förberedd för tjänsten.
Du behöver dessutom en xDSL-splitter (följer normalt med när man köper xDSL-modem) som skiljer datatrafiken från röstsamtalen. Dvs den skickar datatrafiken till ditt xDSL-modem, och telefonsamtal till din telefon. Splitterdosan (även kallad "filter") kopplar du alltid i ditt första (ingående) telefonjack.
Kör man G.lite (max 1.5 Mbit/s) så behövs det ingen splitter.

Anslutning via USB-port (där man kopplar en adapter för USB till Ethernet 10BaseT) rekommenderas inte (stödjs inte av alla operatörer), utan du måste ha ett Ethernet-nätverkskort i din dator.

När det gäller ADSL-modemet så kan det vara intressant att känna till att många modem inte klarar mer än ca. 800 - 850 kbit/s. Dvs om leverantören skulle erbjuda 1 Mbit/s (eller mer) uppströms så får du ändå inte denna hastighet pga begränsningen i ditt ADSL-modem.

Om du behöver ansluta mer än en dator till internet så behöver du en router (bredbandsdelare). Såväl leverantören av bredband som leverantören av router lämnar normalt beskrivningar över hur denna router kopplas in och konfigureras.

De flesta leverantörer har en detaljerad beskrivning (på hemsida och/eller i beskrivning som du får i samband med beställning av abonnemang) över hur du konfigurerar dator och hur du kopplar ihop utrustningen. Så detta brukar inte vara ett problem.

Vad som är lätt att glömma bort när man beställer en tjänst som överstiger 8 Mbit/s är att övrig utrustning (inte bara modem, utan även t.ex. router) måste anpassas för att klara den utökade hastigheten. Dvs köp rätt utrustning för rätt uppkopplingsmetod.

En vanligt förekommande fråga är om man behöver ett Telia-abonnemang för att kunna köra xDSL. Svaret är nej!
 

Vilken brandvägg ska du ha?

Jag hoppas alla känner till att man ovillkorligen dessutom måste ha en brandvägg (finns även gratis), dvs en programvara (den kan finnas i för detta särskild hårdvara, men normalt inte för privatpersoner) som stoppar hackers från att göra vad de vill med din dator.

Även om moderna routers normalt har ett inbyggt brandväggsskydd, och t.ex. Windows XP dessutom kan konfigureras som standard med en brandvägg (men du får inga varningar vid intrångsförsök och det hittar inte heller redan installerade trojaner), så får du inte fullgott skydd om du inte dessutom har en separat programvara för brandvägg.

Den bästa brandväggen är tveklöst ZoneAlarm, som det finns en enklare (bra) gratisversion av.
ZoneAlarm är gjord för att effektivt skydda din bredbandsuppkoppling mot hackers. Brandväggen tillåter endast trafik som du tillåter. Du kan t.ex. välja vilka applikationer som kan få åtkomst till Internet, och du kan t.o.m. med en knapptryckning blockera all trafik till och från Internet (användbart t.ex. när du inte använder datorn under en längre stund, men fortfarande är uppkopplad). Blockeringen till Internet kan aktiveras automatiskt med din dators skärmsläckare eller efter en angiven tids inaktivitet i datorn. ZoneAlarm övervakar all aktivitet i din dator och varnar dig när någon ny applikation vill ha åtkomst till Internet. Du kan konfigurera olika säkerhetsnivåer, ett för ditt lokala nätverk och ett för Internet. ZoneAlarm identifierar och inkluderar automatiskt inställning för det lokala nätverket.

Testa din dator !!!
PTS har en webbsida där du kan testa säkerheten i din dator.



Då nya sårbarhetsluckor hittas i princip varje dag så räcker det inte att göra detta test bara en gång. Jag rekommenderar att du testar din dator kanske en gång varannan vecka (men speciellt efter att du gjort ändringar i din dator... t.ex. installerat en ny brandvägg eller om gjort nya inställningar i din brandvägg).


Varning för McAfee SiteAdvisor

Länkar till sajter med brandväggar och antivirusprogram

ZoneAlarm Pro/Plus - Gratis version av ZoneAlarm Firewall Protecion
VisualZone - analysmodul till ZoneAlarm (Windows 95/98/Me/NT/2000)
Norton (Symantec) - Symantec's Norton Personal Firewall
Symantec - virusinformation
Sygate (Symantec/Norton)
Panda - Panda ActiveScan, free online scanner - gratistjänst för viruskontroll
PC-Cillin
Kerio Winroute Firewall - Ladda hem gratisversion av brandvägg
Outpost
AntiVir* - gratis för personligt och enskilt bruk (Huvudsajt)
Avast* - gratis antivirusprogram för enskilt bruk där dator ej används komersiellt (Huvudsajt)
Kaspersky (Free Online Virus Scanner)
Bitdefender Antivirus - Free Online Virus Scan
Clam Antivirus
Dr. Web Antivirus med gratis online scanner
F-Prot Antivirus
Fortinet Antivirus Firewall
ESET nod32 Antivirus (Eset Nod32)
McAfee AVERT Stinger - antivirus, gratis - McAfee FreeScan - McAfee Personal Firewall

* Jag kör själv gratisprogrammen Antivir och Avast och kan därför rekommendera dessa.

eTrust - EZ ARMOR antivirus och brandvägg
CA Hips
Look’n’stop

Online scanner för virus

Virus Total - submit a file and have it scanned by numerous virus scanners
Housecall (Trend Micro) - free online scanner, gratistjänst för viruskontroll
GFI Trojanscan - free online Trojan scanner

Jag skulle dock inte rekommendera någon att köra online-scanners, eftersom det kanske inte är så lämpligt att släppa in externa program på detta sätt i sin dator.

Föjande antivirusprogram rekommenderar jag att undvika

Nedanstående antivirusprogram är ej att rekommendera av olika anledningar.
- F-Secure - virusinformation
Jag har testat F-Secure 2005 och jag kan bara säga att detta antivirusprogram inte känns seriöst... inget kan faktiskt bli mycket sämre... välj inte detta antivirusprogram !
Dessutom sprids F-Secures nycklar och andra registerposter som ett virus i Windowsregistret. Om du försöker avinstallera F-Secure så är det inte säkert att detta lyckas. Konsekvenserna kan i stället bli att Windows kraschar.
Inte nog med detta. F-secure slöar ner uppstarten av din dator avsevärt. Jag skulle kunna skriva mycket mer om alla problem med F-secure, men hoppas att alla som läser detta redan nu förstår att man inte ska välja F-secure som antivirusprogram.
- Norman Virus Control
- AVG Antivirus
- VBA32

Följande bredbandsleverantörer erbjuder sina kunder F-Secure (förmodligen för att det är billigast):
> Telia
> Bredbandsbolaget
> Glocalnet
> Comhem
> Spray



Mer information om brandväggar och antivirusprogram

För den lite mer tekniskt avancerade finns det sedan hårdvarubrandväggar. Jag kommer här att ta upp mer om dessa senare.

Adware och Spyware

Några länkar om spyware och adware, samt hur du skyddar dig mot dem.
Adaware - Ad-Aware söker efter spyware, gratis för privatpersoner
Spybot Search & Destroy - söker efter spyware, gratis
Spywareblaster - söker efter spyware, gratis

Popup-blockers

Senast testade: 2005-06-04


Ovanstående popup-blockerare är alla gratis, har ingen utvärderingsperiod, andra begränsningar eller av mig kända nackdelar.

Adobe Reader
Adobe Reader på svenska

Kompressionsprogram
Winziphttp://www.winzip.com
WinRARhttp://www.rarsoft.com/
PowerArchiverhttp://www.powerarchiver.com/

Webb-läsare
Internet Explorerhttp://www.microsoft.se
Opera http://www.opera.com
Mozilla Firefox (Windows, Mac OS X, Linux) http://www.mozilla.org

FTP-program
Smart-FTP http://www.smartftp.com/
Cute-FTPhttp://www.cuteftp.com/download
FileZillahttp://filezilla-project.org
WS-FTP
(30 dgr utvärderings-period)
http://www.ipswitchft.com

Ordbehandling och kalkylprogram
Gratis office-paket inklusive ordbehandlare och kalkylprogramwww.openoffice.org

Vilka andra typer av bredbandsanslutningar finns det, förutom xDSL?


LAN (Local Area Network, dvs ett lokalt nätverk)

LAN är ett geografiskt begränsat nätverk som knyter samman närbelägna datorer i ett lokalt nätverk. Inget modem används för denna lösning.

Inom en fastighet, t.ex. en bostadsrätt (som kan bestå av flera olika hus) kan man ha ett eget fastighetsnät, ett s.k. LAN.
Här kan man använda sig av Ethernet-kabel, företrädesvis Cat6-kabel som klarar en Gbit/s, men Cat5-kabel installeras än idag på sina håll. Cat5 klarar 100 Mbit/s. Allra bäst är emellertid om man använder sig av fiber i det lokala nätet. Därmed har man förberett sig inför framtiden med alla de olika tjänster som komma skall. I första hand kanske TV via internet och VoD (Video on Demand), men även IP-telefoni och andra tjänster.

Ethernet

Den vanligaste bredbandstekniken idag är Ethernet (en metod för datakommunikation i lokala nätverk). Det är en säker och sedan länge välbeprövad nätverksteknik.

Eftersom denna teknik är begränsad i räckvidd används den främst i LAN. Ethernet används tillsammans med andra tekniker som förlängning från t ex fibernätetens slutnod och ut till användarna. Ethernet finns för olika typer av media, inte bara koppar och koaxialkabel utan även fiber.

Räckvidden varierar från 100 meter per segment med TP-kabel upp till 2 000 meter med fiber.
Teoretiskt klarar Ethernet maximalt 10 Mbit/s i bägge riktningarna.

Fast Ethernet

Med "Fast Ehernet" är den teoretiska maxhastigheten 100 Mbit/s i bägge riktningarna. I övrigt som Ethernet.

Gigabit Ethernet

Detta är en vidareutveckling av Ethernetstandarden som teoretiskt klarar en maximal hastighet på 1 Gbit/s i bägge riktningarna.

Optisk fiber

Denna form av anslutning anses vara den mest framtidssäkra eftersom den möjliggör mycket hög överföringshastighet. Bandbredden utökas löpande. Nackdelen med denna teknik är att en ny infrastruktur måste byggas upp. Dessutom ska fibern kopplas in i bägge ändarna (med relativt dyr utrustning). Detta kan jämföras med xDSL som nyttjar befintliga koppartrådar för telefoni.

Optofiber dras inte till varje bostad, utan endast fram till respektive bostadsenhets switch. Därefter nyttjas vanlig TP-kabel (med en räckvidd på maximalt 100 meter) till bostadens nätverksuttag.

En del har kanske hört begreppet svart fiber. Detta avser ptisk fiber utan definierad ändutrustning.

Läs mer om fiber här, eller här, eller här, eller här.

Trådlöst bredband - W-LAN, Radio-LAN, Radiolänk

Kärt barn har många namn. Trådlösa nät kallas också för bl.a. wlan (wireless local area network) eller Wi-Fi nät. Alla Wi-Fi-märkta produkter bygger på standarden 802.11 och är testade så att de fungerar ihop, oavsett vilket företag som har tillverkat dem.

802.11 finns i lite olika varianter. 802.11b var den första som slog igenom. Sedan trimmades hastigheten upp och 802.11a föddes. 802.11g är den senaste, när detta skrivs och stödjer en hastighet på upp till 54 Mbit/s. Man lär teoretiskt kunna komma upp i 108 Mbit/s... fast då följs inte standarden.

Radio-LAN bygger i princip på Ethernet-standarden för lokala nätverk. Det är en form av LAN som använder radiovågor (med radiofrekvenser i mikrovågsområdet) istället för kablar. Används inom begränsade geografiska områden och kan beskrivas som ett lokalt nätverk med trådlös överföring genom luften av nätverkssignalerna.

Leverantören sätter upp basstationer med anslutning till internet och sedan sker överföringen trådlöst. Nackdelen är relativt höga kostnader, såväl för basstationen som för anslutningen hos varje kund. För att minska kostnaden för basstationen måste många dela på den, och då blir konsekvensen ofta en sämre bandbredd (hastighet). Bandbredden varierar med antalet användare, varför ingen bandbredd kan garanteras. T.ex. ger en bandbredd på 11 Mbit/s delat på 22 användare ungefär 512 kbit/s

Standarden för trådlöst bredband med s.k. "rundstrålande" nät (som täcker en större yta i motsats till riktad radiolänk) kallas IEEE 802.11b.

Förespråkare för radiolänk-metoden säger att denna teknik är framtiden eftersom den klarar upp till 622 Mbit/s. Det är en sanning med modifikation. Idag är det vanligast med upp till 2 Mbit/s via radiolänk (normalt 0,5 Mbit/s). Över längre sträckor används reläsändare eller en kedja av radiolänkar och kabelförbindelser.

Det sägs att signalerna kan färdas så långt som 15 km, men det förutsätter fri sikt hela vägen (dvs att sikten inte blockeras av något i mer fast form som t.ex. hus eller berg, däremot ska träd och vegetation inte vara något problem om det är i övrigt bra förhållanden).
Även om leverantörerna av radiolänk ofta hävdar att dåligt väder inte ska påverka så har det visat sig i praktiken att dåliga väderförhållanden i vissa fall kan begränsa radiovågorna.

Radiolänk kan inte konkurrera med den enda någorlunda framtidssäkra lösningen, dvs fiber. Skulle någon påstå annat så tro inte på detta.

W-LAN står alltså för "Wireless LAN" (trådlöst LAN) och är bara en annan beteckning på radioLAN/radiolänk.

I och med W-LAN tekniken så sägs det att 99 % av svenskarna kan få bredband. Detta påstående gäller dock mer i teorin än i praktiken.

Bahnhofs dotterbolag Globecom har i ett samarbete med Villaägarnas Riksförbund ett erbjudande. De erbjuder W-LAN (radiolänk-lösning anpassat för distributionsnät) där det finns minst 40 hushåll som vill ansluta sig inom en radie av 3,5 km. Hastigheten påstås vara 2 MB (de har förmodligen blandat ihop enheterna, och menar 2 Mbit/s), full duplex (dvs trafiken kan ske samtidigt i bägge riktningarna). Storförbrukare får reducerad hastighet. Installationskostnaden är 2.995 kr och månadskostnaden är 295 kr. En extra avgift på 325 kr per år tillkommer för medlemskostnaden i Vilaägarnas riksförbund.

Enligt annan uppgift garanterar Villaägarna endast 1,5 Mbit/s per nod, ingen transfergräns, tre års bindningstid på utrustningen, garanti dock bara ett år (borde vara tre år), och installationskostnad med utrustning (Ethernet) ligger på 3.900 kr. Närmare uppgifter får du av Villaägarnas riksförbund.

Kabel-TV nät ("CATV")

Om du har kabel-TV (t.ex. ComHem) kan kabel-TV operatören erbjuda bredband. För att kabelnätet ska kunna användas till bredband krävs att en returkanal installeras vid alla signalförstärkare på vägen. Ett speciellt kabelmodem behövs (levereras/lånas av operatören), och i andra änden kopplar operatören ihop kabel-TV nätet med internet. Bor du i bostadsrätt eller annan form av flerfamiljshus krävs som regel ett avtal mellan kabel-TV företaget och fastighetsägaren (föreningen).
Kabel-TV nyttjar koaxialkabel för överföringen, som går till en server belägen antingen i fastigheten eller någonstans i närheten.
Hastigheten brukar ligga på 0,5 Mbit/s nedströms och 128 kbit/s uppströms (motsvarande ISDN-hastighet i sitt grundutförande).

I motsats till xDSL (där man har en dedicerad lina till internetleverantören) så delar man bandbredden med andra (sina grannar).
Man kan heller inte (som med xDSL) välja mellan olika leverantörer.

Om det blir för många som ansluts till samma kabelnät begränsas hastigheten. Detta kan lösas genom att kabelnätet delas upp i flera segment, där varje segment separat ansluts till Internet. Problemet är att fler knutpunkter kostar pengar och därför är det inte alltid operatörerna gör detta.

Elnätet

Olika elbolag erbjuder bredband via elnätet (t.ex. Sydkraft). För att detta ska fungera behöver du ett speciellt elnätsmodem. Elnätet är särskilt känsligt för långa avstånd.

Satellit

Överföring via satellit är en lite dyrare lösning. Med en vanlig parabolantenn kan man ta emot ungefär 2 Mbit/s. En separat returkanal krävs (vanligtvis i form av ett modem), dvs informationen kan inte sändas via parabolen utan man måste i stället använda sig av ett vanligt telefonmodem. Detta begränsar användningsmöjligheterna kraftigt. Denna teknik har ganska hög fördröjning i överföringen (s.k. "latency") , dvs det tar lång tid från det att datan skickas till dess att den tas emot.

ISDN (Integrated Services Digital Network)

ISDN utnyttjar i sitt grundutförande två B-kanaler på vardera 64 Kbit/s, dvs totalt 128 Kbit/s.
ISDN kan fås med upp till 30 B-kanaler, vilket ger maximalt 2 Mbit/s (1 920 kbit/s).
ISDN går via vanliga telefonlinjer, precis som ADSL.
Om du har ISDN kan du inte också ha ADSL. Du måste först avbeställa ISDN-tjänsten.

ISDN är en teknik som idag normalt är ganska ointressant med tanke på xDSL-teknikens framfart.
Fördelen med ISDN är att inget stamnät krävs (som i fallet med xDSL) mellan telefonstationen och internetoperatören, eftersom telefonnätet nyttjas hela vägen.



Förklaringar till datatermer och begrepp

Internetleverantör - leverantör av bredband

En internetleverantör är den som levererar internetuppkopplingen till slutkunderna.
Internetleverantören är också den som "paketerar" tjänsterna till slutkunderna.

Ibland används "operatör" eller den engelska kortformen "ISP" för att beteckna en internetleverantör som t.ex. Adamo, Universal, Rix Telecom, etc. Mer korrekt är egentligen att ISP är nätgrossistbolaget (se nedan). Någon riktigt enhetlig och konkret definition av ISP finns mig veterligen dock inte.
Det blir inte mindre komplicerat av att en leverantör också kan fungera som operatör (nätgrossistbolag).

Nätgrossistbolag - ISP (Internet Service Provider) - operatör

Det företag som i sin tur levererar nät (infrastrukturen) till leverantörerna av bredbandstjänsterna.

En mer formell definition av internetoperatör är; "En organisation som på kommersiella villkor transporterar IP-paket, där varken avsändaradressen eller mottagaradressen tillhör enheter som ägs av eller drivs av den egna organisationen".

T.ex. levererar nätgrossistbolaget Song Networks (som i slutet av 2004 når ungefär 1 miljon hushåll) bland annat till Adamo, Universal Telecom, Glocalnet, Vattenfall, Rix Telecom och Labs2 (totalt 14 tjänsteleverantörer i december 2004, jämfört med 12 st. i november 2004). Tele2 har med sitt aktieinnehav (september 2004) ungefär 10 % av Song Networks. Songs bredbandsnät täcker framförallt tätorter. Efter ett avtal med statliga Teracom om att utnyttja Teracoms adsl-kapacitet på landsbygden når Song Networks 1,6 miljoner hushåll.

Tele2:s internationella stamnät, Swipnet, har en bandbredd på 2,5 Gbit/s.

Telias nätgrossistbolag är Skanova, men Skanova är inget eget företag utan är i praktiken en del av Telia (ett "varumärke" för Telia). Detta märks tyvärr tydligt bl.a. när Skanova prioriterar Telia Sonera framför andra internetleverantörer i samband med inkopplingar i telefonstationer.
Telenor (som baserar sin infrastruktur på Utfors nät, och senast ISP:n Internet5) förser Eurobell (som startade sin verksamhet i april 2004), Glocalnet, Tele2 (som är en egen ISP), Rix Telecom, Bahnhof Bredband (även egen ISP) samt Spray-Tiscali med bredbandskapacitet.
Teracoms tjänsteleverantörer är Bredband2 (även egen ISP), Bredbandsbolaget (även egen ISP), Rix Telecom, Bahnhof Internet (numera One.net), Calypso Internetservice, Tyfon och Active24 (f.d. Carambole) samt, nu senast, Song. Statliga Teracom är i princip är den enda aktören som bygger bredbandsnät för dsl på landsbygden (fullt utbyggt kommer Teracoms dsl-nät att nå mer än 350.000 hushåll i Sverige, enligt Teracom).
Bredbandsbolaget har ett eget nät. De är alltså (precis som t.ex. Telia Sonera) både ISP och internetleverantör. BBB har ingått avtal med Telenor för att även nyttja deras nät (för xDSL). Bredbandsbolaget har sedan tidigare köpt en färdig ADSL-tjänst av Teracom.

Som synes är det (av naturliga skäl) många leverantörer i varje nät, men en leverantör kan även ha tecknat avtal med flera nätgrossistbolag.

De som har rikstäckande stamnät är Teliasonera, Song Networks (som i December 2004 uppgraderat 110 telestationer för deras grossisttjänster till privatpersoner), Telenor, Teracom, Banverket och Svenska Kraftnät.

Från 2003 till 2004 har andelen kommuner som nås av tre eller flera stamnät ökat från 50 till 60 procent enligt Post- och telestyrelsens rapport Bredband i Sverige 2004, som släpptes i september.

Peering - samtrafikavtal

Med peering avses ett ömsesidigt avtal mellan internetoperatörer om utbyte av datatrafik (dvs överföring av datapaket på lika villkor). Oftast sker detta mellan flera internetoperatörer i s.k. peeringpunkter (knutpunkter).
Peering görs över antingen DPT eller Ethernet.

Netnod Internet Exchange AB implementerar och driver peeringpunkter i Sverige. Via knutpunkterna kan internetoperatörer utbyta trafik, och där erhålls access till operatörsgemensamma funktioner som DNS-servrar för se-domäner, tidsservrar, vägvalsregister m.m. Knutpunkter finns i Malmö, Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Luleå.
En anslutning till Netnod innebär att respektive operatör måste sluta avtal med alla operatörer som operatören önskar utbyta trafik med.

2004-10-18 finns följande operatörer anslutna till någon av knutpunkterna; Lista
Här ser man bl.a. att Song Networks hör till de med bäst peering-avtal. Song har 4x1 Gbps i Stockholm samt 1 Gbps var i Malmö, Göteborg och Sundsvall. Dock inget i Luleå.
Tele2 och Sunet är ytterligare två exempel på operatörer med bra avtal.
Tiscali och Bahnhof hör till de med sämst anslutningar.

Not. DPT, Dynamic Packet Transport (även kallad SRP, Spatial Reuse Protokoll) är ett ringbaserat paketprotokoll som använder SDH/SONET frames. Detta gör att det kan användas i traditionella transmissionsnät men också som lokala nät. Tekniken är utvecklad av Cisco, och har också en standardiserad uppföljare kallad IEEE 802.17.

IP (Internet Protocol)

IP är ett protokoll (dvs en standard) som definierar hur datorer i ett IP-nätverk ska kommunicera med varandra.
Det största globala nätverket som använder det s k IP-protokollet är internet.

IP-nummer (IP-adress)

En unik adress (i formatet 192.168.0.1) som alla internetanslutna datorer får. Detta unika IP-nummer används för att kunna veta från vilken dator datatrafiken kommer och vilken dator som datapaketen ska skickas tillbaka till.
Med en lokal IP-adress måste du gå via en router (i sin tur innehållande en publik IP-adress) för att kunna komma ut på internet. Med en publik IP-adress kommer du åt internet utan att behöva gå via någon annan speciell utrustning.
Med en fast IP-adress har din dator alltid samma IP adress ut mot internet. En dynamisk IP-adress förändras enligt vissa givna kriterier.

Bandbredd

Ett mått på hur snabb dataförbindelsen är. Mäts i t.ex. Mbit/s eller kbit/s.

Bit

Den minsta dataenheten, antingen en 0:a eller en 1:a. Se mer HÄR.
Hastigheten för elektronisk kommunikation mäts i bit/s (bit per sekund). 1 Kbit/s (kilobit per sekund) innebär att tusen tecken (nollor och ettor) överförs per sekund, medan 1 Mbit/s (megabit per sekund) innebär att en miljon tecken överförs varje sekund.

Byte

Åtta bit (bitar), det vill säga 8 stycken ettor och nollor. Se mer HÄR.

Asymmetrisk och symmetrisk

Dessa termer förklaras tidigare på denna sida, men jag vill bara understryka att detta är den korrekta stavningen. Det finns fler felstavningar (t.ex. assymetrisk, symetrisk, asymetrisk, etc) av dessa ord jämfört med korrekta stavningar.

Server och klient

Kort kan dessa termer förklaras med att en server innehåller särskild serverprogramvara som många (fler än en) utnyttjar samtidigt (t.ex. en webbserver), medan en klient är en dator som används av en person (och som ansluter till olika servrar).

T-1

T1 är en standard inom telekommunikation som motsvarar en dataöverföring på 1,544 Mbit/s (över kopparkabel). I Europa avser T1 2,048 Mbit/s (30 kanaler). Kallas ibland för "DS1". Hastigheten kan jämföras med modemuppkoppling på 14,4 kit/s till 56,6 kbit/s.
I Europa gäller följande definitioner av olika hastigheter:
T2 - 8,448 Mbit/s (120 kanaler)
T3 - 34,368 Mbit/s (480 kanaler)
T4 - 139,268 Mbit/s (1 920 kanaler)
T5 - 565,148 Mbit/s (7 680 kanaler).

Accessnät

Nätet mellan abonnent och telestation/nätstation.

Fastighetsnät

Nätet inom en fastighet (som kan best av flera hus) där fastighetsägaren/föreningen ansvarar för utbyggnaden.

Områdesnät

Områdesnätet är ett spridningsnät som sammanbinder fastighetsnäten i en ort eller ett geografiskt avgränsat område med det ortssammanbindande nätet. Områdesnätet kan bestå av flera olika nätstrukturer som är sammanlänkade via områdesnoder. Områdesnätet kan på vissa sträckor fysiskt sammanfalla med det ortssammanbindande nätet och/eller det nationella stamnätet.

ATM

"Asynchronous Transfer Mode". Den äldre telefonnätsstandarden som alltmer ersätts av Ethernet.

Brandvägg ("firewall")

En programvara som granskar in- och utgående trafik från en dator eller ett nätverk i syfte att stoppa viss typ av dataöverföring, främst intrångsförsök. För privatpersoner är normalt brandväggen installerad i den egna datorn. Företag med ett flertal datorer använder sig av en för brandväggen dedicerad dator där all trafik till eller från internet passerar genom. En brandvägg kan normalt installeras utan några speciella förkunskaper. För den som är mer kunnig inom området kan man dock ofta gör amånga speciella inställningar. t.ex. för olika portar. För FTP (file transfer protocoll) används port 21, och för telnet används port 23. Port 25 är t.ex. normalt öppen för SMTP (skicka e-post) liksom port 110 (POP3, hämta e-post). Genom att installera en brandvägg underlättas hanteringen av åtkomst och blockering av t.ex. olika portar.
Ett av de bästa alternativen här är ZoneAlarm Pro (det finns dessutom en gratis version att ladda ner av denna programvara). På webbsidan ShieldsUp kan du köra ett test online för att kolla säkerheten i din dator (fildelning, vanliga portar, service portar spam port 135 , etc).

För att rensa bort Spyware (kan väldigt kort beskrivas som små programsnuttar som håller koll på vad du gör i din dator) rekommenderar jag Ad-Aware. Den finns som Professional, Plus och Personal. Det finns också en utmärkt gratisversion att ladda ner från nätet.

TCP och UDP

Information mellan två datorer skickas normalt via två metoder som kallas TCP och UDP.

När man t.ex. använder sig av TPTST för att mäta hastigheten på sin uppkoppling så kan man där se att mätningar sker både med TCP- och UDP-protokollen.

TCP-värdet anger den hastighet som man får vid surfning, filöverföring och e-post.
Med denna metod kopplar den sändande datorn upp sig direkt mot mottagande dator, och förblir uppkopplad under hela överföringen, varefter uppkopplingen bryts. De två datorerna garanterar att data skickats och mottagits korrekt. Denna överföringsmetod brukar vara snabbare och mer pålitlig, men kräver mer av datorn eftersom datorn måste övervaka uppkopplingen och de data som överförs. Det kan jämföras med att lyfta upp luren och ringa en vän. Du har en dialog och när samtalet är över lägger ni båda på och uppkopplingen avbryts.
TCP-värdet kan variera mycket med nätbelastningen och därför är att betrakta som ett tillfälligt värde. Gör därför flera TCP-mätningar, helst vid olika tidpunkter, för att få en säker uppfattning om Internettjänstens kapacitet.

UDP-värdet anger den maximala hastigheten (bandbredden) till/från din dator till/från mätservern.
Med denna metod packar den sändande datorn informationen i små paket som skickas ut på nätverket med hopp om att allt kommer fram till rätt dator. I motsats till TCP så kopplar man med UDP inte upp sig direkt mot mottagande dator. Data skickas ut och man förlitar sig att utrustningen mellan de två datorerna hanterar informationen så att informationen kommer fram som det var tänkt. Det finns alltså inga garantier att de data du skickar når mottagaren. Å andra sidan så har denna metod en låg s.k. "overhead" och är därför populär för tjänster där det inte är så viktigt att det fungerar första gången.
Det kan jämföras med att skicka vanligt brev. Du lägger ditt brev i brevlådan och hoppas att Posten lyckas leverera ditt brev till rätt mottagare. För det mesta fungerar det, men ibland försvinner brev på vägen.
UDP används för många spelprogram och för en del så kallade strömmande media, som musik och radio över Internet.

TCP = "Transmission Control Protocol"
UDP = "User Datagram Protocol"


De flesta applikationer har en specifik port som de lyssnar på, och denna information registreras hos en organisation som kallas IANA (Internet Assigned Numbers Authority). Du kan se en lista på applikationer och de portar som avlyssnas på IANA. Genom att registrera de portar applikationer nyttjar så minskar risken för att två program använder sig av samma port (vilket därmed skapar en konflikt).

Flat-rate

Flatrate innebär en enkel medlemsavgift per given tidsperiod (månad, kvartal eller per år).



Tipsa en vän

FORUM

BOR DU I BOSTADSRÄTT?

Vad fungerar bra/dåligt i din förening?

Om du har några synpunkter om din brf, om din bostadsorganisation (HSB, Riksbyggen, etc) eller frågor om att bo i bostadsrätt, dela gärna med dig av dessa genom att klicka här!
Senaste inlägg
(rss-reader för Google Chrome)




Bredband / ADSL - Sanningen om Sveriges internetleverantörer !
Klicka på bannern här för att gå till huvudsidan om bredband och internetleverantörer.